Jag har många vänner som jag skulle kunna kalla för mina bästa vänner, dvs vänner som står mig väldigt nära och är folk jag litar på. Dock, så har jag märkt en annan sak.
De känns som desto äldre man blir, desto färre blir de som de går att lita på. Några finns de trots allt ..Nån som jag däremot skulle kunna kalla min allrabästavän är filippa, hon jag har bloggen tillsammans med. You name it. Henne träffade jag när vi båda två började 6an på prolympia för 1 & ½ år sen. Vi gick i olika klasser, pratade aldrig men hade båda föräldrar som kände varandra. Vi började prata lite och senare bytte hon till min klass. Sommarlovet 2010 började vi umgås massor & och när skolan började nu i 7an - så var hon bara min allrabästavän. Med filippa har jag så sjukt himla många minnen, som jag kanske har skrivit förrut.

En annan jätte nära vän är wictoria som jag säkert har skrivit om andra gånger. Henne har jag känt sen hon föddes, och hon är ett år yngre än mig. Träffade henne igenom mina föräldrar, som fortfarande är jätte bra kompisar. Mina föräldrar tvingde ihop oss, och ja. Till slut så var de ju bara jag & Wictoria. Resor till ödeställen ute på landet, promenader i skogen, utflykter till massa badstränder osv har de tvingat med oss ut på. TILLSAMMANS :)
Tänker inte henne riktigt som en kompis nu längre, mer som ett syskon. En kusin, eller yes. Någonting sånt ? ;)

    
     

/ rebeccaa.